Tagit bort nyhetsflödet

Facebook-create

 

Jag har gjort det bästa jag någonsin gjort i min facebook-historia. Jag har stängt av nyhetsflödet!
Yes, det är möjligt. Jag är kanske en av få(?) som INTE finns på facebook för att jag är intresserad av andra. Jag är extremt ointresserad och klarar inte av alla tusen intryck en får varje inloggning eftersom nyhetsflödet ju poppas upp allra först. Trodde det var oundvikligt, fram tills nu.

 

– Är jag intresserad av något du gjort kommer jag få veta det ändå
– Jag är inte intresserad av alla möjliga förslag facebook ger mig
– Jag är tyvärr inte alls intresserad av höjdpunkter och inlägg som fått 200+ likes.
– Jag är inte intresserad av blodiga köttbitar (som i folkmun kallas fancy dinner)
– Jag finns basically på facebook för tre saker: Hålla igång mina sidor, engagera mig i smala intressegrupper och för messenger.

 

Du som HAFT facebook men tagit bort den, som kanske hade mycket användbart där också: Hur tänkte du?
Mitt mål är att kunna skita i detta för gott, men tyvärr känner jag mig tvungen att vara kvar på grund av sidor jag har (till min blogg och min musik), ovärdelig information som finns i grupper jag är intresserad av samt messenger. Tills vidare får det här funka! Det går åt så mycket tid till ”hjärndött scroll” i sociala medier och facebook tar nog priset med att peppra en på det här sättet. Nu sätter jag stopp för det eftersom det per automatik tar min energi och får mina tankar att vandra iväg varje gång jag loggar in. Så: Hett tips om du inte vill ta bort din användare helt!

 

Till chrome finns en plug-in som heter News Feed Eradicator. 
Den tömmer ditt nyhetsflöde och lägger dessutom in ett dagligt citat! Såhär ser mitt feed ut nu and that is it:

feed

Satanistisk feminist

Gårdagens satanistiska feminist, spatserandes på Fårön! Rätt cool brud. Trivs i sig själv numera. För vem annars skulle hon trivas för? Vilket enormt slöseri med tid. Mycket mer kan en inte begära än självsäkerhet och power ♀♀♀♀

femi
satanic

Grymma appar – Del 1

fabapp

Denna app håller just nu på att förändra mitt liv. Jag installerade den för två veckor sedan ungefär och jag svär på mitt ord när jag säger att den VERKLIGEN hjälper mig!

Den här appen hjälper dig att reda ut ditt praktiska liv med morgon- eftermiddag- och kvällsrutiner. Du kan skriva in allt ifrån för dig självklara saker, som till exempel att borsta tänderna,  äta en bra frukost, klä på dig till att skriva din att-göra-lista. Det sistnämnda vill jag lägga extra krut på då det bara inom loppet av två veckor gjort mig så mycket mer produktiv! Papper och penna, bocka av när du gjort det du ska. Ej att underskatta.

Den här appen är superbra för dig som har svårt att hålla rutiner.
Jag har alltid haft svårt för det, och särskilt svårt blir det ju om en bara går hemma, pluggar, är arbetssökande eller sjukskriven. Det här är en riktig spark i baken och det håller även min väninna Jackie med om, som tipsade mig om appen! Den är inte stressande och ”tjatig” som vissa liknande appar kan bli, utan påminner vid vald tidpunkt tre gånger om dagen (du börjar enbart med morgonrutin) och sedan gör du ändå rutinerna i den takten du vill. Det är även en bra app för att nå andra mål. Som att till exempel bli mer energisk, nå framsteg med sin träning, få bättre sömn och så vidare.

 

Mer info om appen Fabulous finns när du söker efter den i google play. Verkar tyvärr inte finnas för iphone än, men rekommenderar den varmt till er andra!

fabulous

Hylla dina framsteg!

 

du

Depression? Panikångest? Social fobi? Vi är många som lider av psykisk ohälsa under delar av livet. Något vi alldeles för ofta glömmer är att stanna upp och hylla våra framsteg. Det är inte alltid vi ens förstår att vi gjort framsteg, och det är synd tycker jag. Det borde vara lika självklart att berömma oss själva och ge oss själva en klapp på axeln som att göra det för en vän, eller till och med vår hund!

 

Fastän vi mår dåligt och känner oss mer eller mindre värdelösa på grund av vår ohälsa gör vi hela tiden saker som kräver mycket av oss. Detta kan relateras till hur dåligt vi mår och vad vi klarar av i tillståndet. Till exempel: En som är deprimerad måste någon gång lämna huset. Att ta sig iväg och handla med social fobi kan kännas som det värsta på hela veckan. En halvtimmes busstur kan kännas som en evighet och som något extremt klaustrofobiskt för någon med panikångest. Ändå är det här saker vi många gör, trots att vi mår psykiskt dåligt och helst bara vill stänga in oss för gott. Jag tycker verkligen att det är någonting att jubla över – Våra framsteg! För vi gör dom, till och med när vi minst anar det. Vi kommer alltid må bättre och sämre om vartannat genom livet. Men att klara av saker man inte kunde för två veckor sedan eller att pressa sig själv att ringa det där telefonsamtalet kan göra underverk för vårt självförtroende och vår utveckling. Det är värt att hyllas, firas!

Det mindre bra är att vi ofta avfärdar oss själva som hopplösa, pinsamma och dåliga trots att vi gjort framsteg. Framsteg som kan vara lika ”simpla” som att gå och handla eller åka buss. Vi tänker: ”Äsch, det där var ju ingenting.” ”Det där var väl det minsta jag kunde göra.” ”Ja, om det där är det enda jag klarar av finns det inte mycket att vara glad för…” Jag säger STOPP till dessa tankar! Du bör se dig själv med så mycket större kärlek och respekt än så, pecis som om du vore din allra bästa vän. Det tycker jag för övrigt att alla ska ha som mål: Att bli sin egen bästa vän! Det är det ultimata för vårt mående och vår utveckling, att vara så snälla och förstående vi bara kan mot oss själva. Det är ju ändå oss själva vi ska leva med hela livet. Det kommer inget bra ur att straffa och nedvärdera sig själv och att skratta bort framstegen vi gör. Det är riktigt elakt… Skulle du göra så mot en vän?

 

Lektion nummer 1 i att hylla dina framsteg: Nästa gång du gör något som känns riktigt jobbigt, vad det än är, som att hämta posten, gå ut med hunden, laga ett mål mat eller träffa en vän du inte sett på ett tag – Överrös dig själv med beröm!!! Fan vad duktig du är! Du klarade det och du överbevisade dig själv! Du VANN över hjärnan! Är det inte helt otroligt?! Fram med skumpan! Du hade ångest, klumpen i magen, du kanske grät: Men du klarade det. Ta dig själv i handen, berätta den goda nyheten för någon och le. Det kanske bara är ett litet steg på vägen, men det är åtminstone ett steg framåt. Alla steg framåt är värdefulla.

Lektion nummer 2: Skriv upp dina framsteg. Annars har du glömt det innan dagen är slut! Ärligt, i många fall fungerar vi så. Vi kan vara glada en liten stund åt det vi just klarade av att göra, men sedan återgår hjärnan till negativa banor och framsteget (om vi ens kommer ihåg det) känns i slutet av dagen bara ynkligt och obetydligt. Men låt dig inte luras – Det ÄR det inte! Det är av högsta värde det du gjorde idag och det förtjänar du att minnas och bli påmind om. Välj ut en speciell bok eller skriv på datorn eller i mobilen. Så länge det finns uppskrivet så att du kan gå tillbaka och kolla kommer det hjälpa dig och med tiden göra dig snällare mot dig själv. Det lovar jag!

 

smile

Jag byter bloggportal (långt)

Ja, detta har legat i luften ett tag. Nu säger jag hejdå till blogg.se! Även Ruff Diamonds som jag varit en del av. 

– Varför då, tänker ni kanske? Anledningarna är några stycken:

1. Jag tjänar inte ett skvatt på att blogga. Nej, det är sant, trots att jag är anställd och är en större del av blogg.se-teamet får jag inte ut ett enda öre. För såhär är det: Jag är ingen modebloggare och tänker inte tjäna pengar på att skriva/tipsa om kläder eller produkter jag inte kunnat bry mig mindre om. Jag vet att det är ett enkelt och för många smärtfritt sätt att tjäna lite pengar på, men det hör inte till mina principer. Jag driver en annan typ av blogg. Jag har haft samarbeten med alternativa klädbutiker som varit roliga och givande, men de hör inte till blogg.se’s system och har dessutom varit samarbeten som till 100% intresserat mig.

2. Jag har ärligt talat inte EN enda vän som inte trott att jag tjänar pengar på min blogg. Säger en del, tycker jag.
De allra flesta har trott att jag tjänar pengar som bloggare/skribent – åtminstone på deltid. Och detta är nära vänner till mig som alla blivit chockade när de fått höra att jag inte drar in ett enda öre på det jag gör. Det känns som att det är ett tecken på att jag borde se mig om… För som många av er vet driver jag en kvalitativ blogg där genomtänkta texter och debattartiklar skrivs som absolut kräver en hel del av mig. Jag skriver inte om vad jag åt idag, om vad jag gjorde igår och om vilka blusar jag klickade hem från Nelly. Det är inte syftet med min blogg.

Eftersom så pass många tror att detta är en del av min inkomst och blir chockade när de får höra att jag gör allt gratis tyder det ju på att något är fel. Det är i alla fall vad jag tycker. Det är ett tecken på att jag behöver ställa högre krav och om inte det fungerar leta mig till företag som vill erbjuda mig lön för mödan. I mitt fall har erbjudandet kommit till mig och nu tänker jag satsa på det. Det är då en specifik bloggportal som legat på och velat ha min blogg hos dem. Hos dem kommer jag tjäna pengar, få större spridning samt få privat coachning för att få en bättre blogg. Vem skulle tacka nej till något sådant?

3. Blogg.se är det enda jag gjort. Jag har (med några korta byten) bloggat hos blogg.se sedan 2007. I nästan 10 år.
Jag skulle gärna vilja prova på något annat och se vilka möjligheter jag kan få hos en annan bloggportal. Och jag menar, detta gör mig ännu mer frustrerad: Tio år av bloggning hos ett företag som inte ens när de anställer mig kan betala mig. Det här med tid och kraft i utbyte mot någonting… Det var inte aktuellt här.

Blogg.se har gjort mycket för mig och det här är inte ett enda stort ratnings-inlägg till dem.
Jag är glad för att de uppmärksammat min blogg och att den fått lite större spridning sedan jag blev med i Ruff Diamonds (fastän det nu ärligt talat inte genererat i mer än typ 20+ nya läsare). Har trivts jättebra hos blogg.se, men nu vill jag gå vidare. Känns liksom inte som att det ”blir bättre” än såhär. Det finns ju ingen anledning att vara anställd av någon ifall slutresultatet hade blivit bättre eller åtminstone likadant om jag fortsatt i egen takt? Det ska egentligen vara tvärtom.

För att kunna behålla min blogg på den nivån jag har kräver det att jag får någonting för det. Speciellt då jag tampas med psykisk ohälsa och för tillfället inte kan hålla upp att blogga varje dag. Det ska dessutom inte behöva vara ett krav för att ha en bra blogg eller erbjudas betalning, men så har inte heller varit fallet – vilket varit positivt! Jag har bloggat så pass länge och behöver som alla andra som gör något på heltid eller nästintill en slags lön för mödan. Visst är det en passion som jag många gånger gör helt gratis, men det är inte rätt för mig att fortsätta blogga på det här viset.

 

Guiden till eget boende


Ska du flytta hemifrån för första gången? Behöver du tips och råd? Vet du inte hur du ska gå till väga för att hitta det där första boendet, eller boende överhuvudtaget? Titta hit!

Att hitta boende är knappast lätt för någon, om du inte är en sådan som har massvis med pengar eller ett välbetalt fast jobb. Att hyra i första hand är nästintill omöjligt i vissa städer. Konkurrensen är stor, de sökande är många och ofta krävs en stor summa pengar som start för att ens få hyra. Här har jag samlat ihop 8 VIKTIGA tips till att förenkla lägenhetsletandet. Hoppas de kan hjälpa dig!

1. Du får inte vara kräsen. Det går inte (ifall det inte är så att du kan välja och vraka utifrån din ekonomi). Självklart ska du inte tolerera en fallfärdig lägenhet som inte är sund att bo i, men att du inte får det bästa läget, boende i den bästa stadsdelen, de finaste tapeterna eller diskmaskin på köpet får du direkt räkna bort.

2. Titta bort från bostadsköer och de ”vanliga” hyresvärdarna. Det finns många fler privata hyresvärder och andra möjligheter att bo än du tror. Bostadsköer är i min mening hopplösa. Du ska ha stått i 10 år eller mer på flera ställen för att ha möjlighet till en vettig lägenhet, och så länge vill du inte vänta.

3. Överväg att bo kollektivt eller som inneboende. I de större städerna är möjligheterna många och det finns många som hyr ut sina hus för att ta in studenter och arbetande. Då bor du i ditt eget rum, som oftast är möblerat, och delar kök och i vissa fall toalett med resten av de inneboende. Du behöver inte alls vara studerande för att bo kollektivt! Är det en chans för dig att komma hemifrån och bo själv tycker jag du ska ta den!

4. Flytta till en annan stad! Jag i mitt fall har aldrig haft särskilt svårt att hitta boende: just eftersom jag bott i små städer. Det kanske känns trist att flytta från Stockholm eller Göteborg om du är uppvuxen där, men det behöver inte alls bli sämre någon annanstans. Passa på att plugga, jobba med något nytt och se det som ett tillfälle att utvecklas och se något annorlunda. Kanske visar det sig att du trivs jättebra i en mindre stad? Det finns alltid möjligheter att hitta nya vänner, gå kurser och göra något du inte trodde att du skulle göra som kan visa sig bli jättebra. Det är dessutom lägre konkurrens om både boende och jobb.

5. Acceptera att du måste göra uppoffringar. Du kanske hamnar en timme eller flera mil ifrån de du håller kärast, men det hör livet till att det är så emellan åt. Det är inget att avskräckas från. Vi lever i moderna tider där de vi bryr oss om bara är ett samtal bort och dessutom är det inget som säger att du måste bo på annan ort eller i ett område du inte riktigt gillar för alltid. Ett första boende är sällan perfekt men det är viktigt att ta det steget så snart en kan, för ens egen del.

6. Bo i din resväska! Passar inte alla och är inget mål att leva resten av livet efter, men det är både nyttigt och givande att minimera sina ägodelar ordentligt och leva i nuet. Du lever mer i nuet och i större medvetenhet på det sättet när du aldrig riktigt vet hur länge du kommer stanna någonstans. Det lär dig att uppskatta det du har, där du är just nu och du får massor av lärdomar på köpet. Du kanske bor två veckor hos en vän som är bortrest, tre månader hos en affärsman som ska jobba i Kina ett tag och ett halvår hos någon som passar på att studera utomlands. Det finns alltid de som hyr ut sina boenden för en kortare tid. 

7. Jobba som au pair/annat som även erbjuder boende. Varför inte passa på att flytta till ett annat land samtidigt som du bekantar dig med en annan familj och får boende på köpet? Jag känner inte någon som inte haft en bra upplevelse av att jobba som au pair. Visst, du kanske inte kommer gå ihop till 100% med alla i familjen, men det är en erfarenhet du sent kommer glömma. Samtidigt får du chansen att uppleva ett helt nytt land, mer än bara en vecka i Los Angeles. 

8. Sök, sök, sök. Sluta aldrig söka! Vidga dina vyer så mycket du bara kan och låt alla du känner veta att du letar boende. Prata med de i skolan/på jobbet/på träningen/på kvällskursen och be dina vänner och bekanta att sprida ordet. Plötsligt dyker det upp en privat hyresvärd som du inte alls hade hittat när du googlade själv (vilket hände senast för mig och Martin) eller att din farbror känner någon som hyr ut rum i en helt okej del av stan. Det räcker inte med att kolla möjligheterna en gång i veckan: Du måste googla, leta och hålla koll i diverse grupper varje dag! När jag har letat boende har jag varit som besatt (en sådan där för- och nackdel med mig) men det har ofta fungerat och genererat i ett boende. Du måste vara på och du måste överväga alla alternativ som läggs framför dig. 

Lycka till med sökandet!

6 dagar utan Sertralin

Det var tänkt att jag skulle göra en ”normal” nedtrappning. Istället glömde jag bort medicinen efter en dags nedtrappning från två tabletter till en och då bestämde jag mig bara för att inte ta dem mer. Kanske dumt och inget jag skulle rekommendera, men kändes naturligast för mig.

Nu har jag alltså inte ätit Sertralin sedan i lördags och mående är förstås upp och ner. Anledningen till att jag kände att det var lika bra att skita i nedtrappningen (då jag ändå glömde att ta den) var för att jag inte ätit medicinen under så lång tid. Jag har ätit Sertralin i ungefär 10 månader, en jämförelsevis kort tid. Man ska absolut inte sluta ”cold turkey” om man ätit medicin längre än så. Om man fortfarande mår riktigt dåligt, oavsett hur lång tid man ätit, ska man absolut inte heller sluta tvärt. Många äter SSRI och liknande under flera år och då är det riktigt dumt att inte trappa ned med försiktighet. Det är oftast dömt att misslyckas.

För min del, såhär sex dagar utan, mår jag ändå bättre än jag trodde att jag skulle göra. Första dagarna mådde jag sämre psykiskt, men det vände snabbt till att mest bli fysiskt. Jag känner mig smått yr hela dagarna till att känna mig riktigt yr efter måltider. Jag är illamående då och då och tröttare än vanligt, men annars är det faktiskt inte så farligt. Jo, jag blir väldigt lätt irriterad just nu. Det har jag varit snabb med att förklara för de som vistats med mig, haha. Jag vet ju om att kroppen går igenom en slags uttömning just nu så jag tar det lugnt, tar dagarna som de kommer och ställer inga höga krav på mig själv. 

Det är nyligt jag slutade och inte lär jag vara fri biverkningarna på ett tag, men jag känner helt klart att det är rätt val. Sertralin har gjort sitt med mig. Den pushade mig så jag vågade ta mig ut och utmana mig. Den dämpade min generella ångest och saker började se ljusare ut. Efter vägen har jag växt otroligt mycket i mitt mående och jag känner att jag har redskapen till att klara mig utan medicin. Jag ska utredas för ADD och skulle det visa sig att jag har det och att det behövs sättas in någon annan medicin får jag ta det då. Det blir ändå något helt annat. 

Men: Jag tipsar er alla som vill eller behöver sluta med antidepressiva, SSRI och liknande att ALLTID rådgöra med läkare!
Jag känner mig själv och min kropp så pass bra att jag kunde chansa, men det är inte alls så i alla fall. Särskilt om en ätit medicin under lång tid och fortfarande mår riktigt dåligt. Att chansa då är bara att riska måendet ännu mer. Ta hand om er själva!
 ♥

Nu trappar jag ner

Bieffekterna är inte värda och jag känner ingen skillnad längre när jag missar att ta dem. Nu får det vara nog. Inget mer Sertralin!

De första månaderna fungerade allt superbra med Sertralin. Syftet att jag började äta dem var för att hjälpa mig att komma utanför dörren. Att våga gå och handla själv och som en skjuts till att överhuvudtaget kunna utmana mig själv. Men som några av er vet har jag bestämt mig för att min epok med social fobi är över, jag mår bättre än jag gjort sedan 2013 och ser ingen anledning att äta tabletterna mer. Dessutom gör tabletterna mig generellt tröttare, tyngre i kroppen, mer andfådd och försämrar min kondition.

– Så nu byter jag ut tabletterna mot frisk luft, motion, mer socialt umgänge och bättre psykiska redskap. Önska mig lycka till!
 

5 tips till att må bra

– Gå ut. Orka ta dig utanför ytterdörren och njut av naturen. Den ger oss så mycket och vi tar den alldeles för ofta förgiven.
Gå till en skog, lyssna på fågelkvittret eller ta några djupa andetag där du är. Det kommer ge en positiv effekt.

– Bli sams med tanken om att det är okej att vara där du är. Det är okej att må dåligt och känna som du gör.
Det är inget fel på dig och du kommer inte att må såhär för alltid! Lita på det.

– Våga prata. Med vänner, familj eller någon professionell. Lita på att mänsklig kontakt hjälper! Det betyder inte att du måste bli väldigt social, bara att anförtro dig åt någon och inte isolera dig.

– Släpp dina ”måsten”. Det finns inget positivt med att hela tiden tycka att du inte gör nog och att du inte duger till något eller inte klarar av något. Självklart ska du göra det du kan för att må bättre, men lägg ingen tung press på dig själv.

– Sluta jämföra dig med andra. Vi alla är olika, ser olika ut på utsidan och insidan och vi har olika förutsättningar och tyngder i bagaget. Du är du och du är inte sämre för att du är deprimerad eller sjukskriven. Du gör det du kan och det gör du för dig själv!