Måste ta ett break

Jag kommer ta en paus från bloggen! Hur lång paus vet jag inte, och jag vet inte heller om jag kommer komma tillbaka på samma sätt som förut.

 

Jag gillar verkligen att blogga och skriva, det är en stor passion för mig där jag kan få utlopp för tankar, åsikter och där jag även kan hjälpa andra. Att hjälpa andra är en stor del av mig och jag lär antagligen utbilda mig till något rörande detta i framtiden. Olyckligtvis upptäcker jag vecka efter vecka att bloggen tar mer energi än vad den ger. Jag har varit med om detta så ofantligt många gånger och jag känner mig lika utbränd varje gång. Jag vet aldrig hur jag ska hantera det och jag har ännu inte hittat något svar efter snart tio år. Det är ett tecken på att jag måste ta ett större steg tillbaka…

 
Min känsla och inställning till bloggen pendlar något oerhört och hade ni frågat mig hur jag kände inför bloggen för en månad sedan hade jag antagligen svarat raka motsatsen: Att det kändes skitbra och att den gav mig allt och lite till! Det är sjukt jobbigt, ja i princip omöjligt, att leva ett balanserat liv när saker alltid pendlar såhär. Det är allt eller inget, och när det är inget mår jag som rena pesten. Jag vet inte varför det är såhär komplicerat med detta intresset, men det håller återigen på att gå för långt. Jag har gråtit nästan konstant sedan i måndags och jag skojar inte när jag säger att jag håller på att bränna ut mig medan jag är sjukskriven. MEDAN JAG ÄR SJUKSKRIVEN – Är det ens möjligt? När jag pratar med Martin om det beskriver han det som om jag vore beroende av kokain och behöver läggas in på rehab. Samt att jag låter hårdare mot mig själv än den värsta fotbollsfarsan i världen som står och skriker på sin unge att den suger över halva fotbollsplanen. Så schysst är jag mot mig själv… Samtidigt som jag försöker lära er något annat.

 

Finns mer att säga, men för att inte bli för långrandig får det räcka så! Tills vidare är det bara att följa mig på instagram @skogsraah samt snapchat @sk0gsraah (nolla istället för o). Kan inte rekommendera mina kategorier i bloggen mer än nog då jag har väldigt mycket vettigt där! Ifall du vill läsa några peppiga rader om sund kroppsbild, psykisk ohälsa, feminism eller annat.

 

Ni behöver INTE vara oroliga för mig, jag tar tag i detta nu innan det gått för långt 🙂 Det betyder inte heller slutet. Hur det blir på sikt får vi se. Det visar sig i vilken mån jag kommer fortsätta skriva offentligt, eller snarare när jag kommer fortsätta göra det offentligt. Stor kram till er!! 

 

The one

martin
Går det att säga mer än att jag älskar den här personen? Fastän jag är duktig i skrift kommer inga ord någonsin kunna beskriva det här, är jag rädd. Men vad gör en? Någonstans tar väl talangen slut.  ♥

 

Svar på frågor

tavlor

Vart har du fått tavlorna ifrån?
Svar: De kommer från en butik i Charlottenbergs shoppingcenter. Ligger nära norska gränsen i Värmland. Jag tror att butiken heter Kremmerhuset, har försökt göra lite research i efterhand!

 

Hur är man om man är satanist och på vilket sätt kombinerar du satanismen med feminismen?
Svar: Jag skulle väl inte säga att jag är satanist. Ser mig som ateist i stort. Dock är jag rätt påläst inom satanism och speciellt LaVey-satanismen, som jag varit mer dragen till förr. Det innebär i stora drag att sätta sig själv i guds ställe. Att en själv är det största och mest kraftfulla i ens liv och att ta för sig och sätta sig själv före andra. Jag tycker feminismen och satanismen passar bra ihop! I alla fall när en vill förmedla ett starkt budskap 😉

 

Vad tycker du om Bathory och Behemoth? Eller kan du namnge några bra band?
Svar: Jag tycker de är grymma! Har lyssnat massvis på båda och haft turen att se Behemoth live en eller två gånger. Andra bra band är Darkthrone, Satyricon och Watain (storfavoriter), Taake, Marduk, Alcest (fram till 2012) och Agalloch.

bwmetal

 

Tagit bort nyhetsflödet

Facebook-create

 

Jag har gjort det bästa jag någonsin gjort i min facebook-historia. Jag har stängt av nyhetsflödet!
Yes, det är möjligt. Jag är kanske en av få(?) som INTE finns på facebook för att jag är intresserad av andra. Jag är extremt ointresserad och klarar inte av alla tusen intryck en får varje inloggning eftersom nyhetsflödet ju poppas upp allra först. Trodde det var oundvikligt, fram tills nu.

 

– Är jag intresserad av något du gjort kommer jag få veta det ändå
– Jag är inte intresserad av alla möjliga förslag facebook ger mig
– Jag är tyvärr inte alls intresserad av höjdpunkter och inlägg som fått 200+ likes.
– Jag är inte intresserad av blodiga köttbitar (som i folkmun kallas fancy dinner)
– Jag finns basically på facebook för tre saker: Hålla igång mina sidor, engagera mig i smala intressegrupper och för messenger.

 

Du som HAFT facebook men tagit bort den, som kanske hade mycket användbart där också: Hur tänkte du?
Mitt mål är att kunna skita i detta för gott, men tyvärr känner jag mig tvungen att vara kvar på grund av sidor jag har (till min blogg och min musik), ovärdelig information som finns i grupper jag är intresserad av samt messenger. Tills vidare får det här funka! Det går åt så mycket tid till ”hjärndött scroll” i sociala medier och facebook tar nog priset med att peppra en på det här sättet. Nu sätter jag stopp för det eftersom det per automatik tar min energi och får mina tankar att vandra iväg varje gång jag loggar in. Så: Hett tips om du inte vill ta bort din användare helt!

 

Till chrome finns en plug-in som heter News Feed Eradicator. 
Den tömmer ditt nyhetsflöde och lägger dessutom in ett dagligt citat! Såhär ser mitt feed ut nu and that is it:

feed

Satanistisk feminist

Gårdagens satanistiska feminist, spatserandes på Fårön! Rätt cool brud. Trivs i sig själv numera. För vem annars skulle hon trivas för? Vilket enormt slöseri med tid. Mycket mer kan en inte begära än självsäkerhet och power ♀♀♀♀

femi
satanic

Negativt självprat

Jag måste erkänna någonting. Jag trodde att jag var av med det, men det är jag inte. Jag håller fortfarande i hög grad på med negativt självprat.

 

Negativt självprat är alla negativa tankar om dig själv som rusar genom skallen.
Det kan börja så tidigt som med då du vaknar och ligger i sängen. Du funderar över din dag och vad du har planerat eller borde göra, (ordet borde är för övrigt väldigt skadligt). Du går igenom punkt för punkt det du tänkt göra under dagen och tänker något i stil med: ”Gör jag inte det här idag är jag värdelös”. ”Jag känner verkligen inte för att göra det här idag, men jag har redan skjutit på det för mycket så jag är på riktigt sämts om jag inte gör det”. Det kan även vara mer konkreta negativa tankar som att du är ful, dålig, inte duger etc. Det riktigt tragiska är att vi allra flesta människor har sådana här tankar automatiskt, utan att vi reflekterar över dem.

DSCN3832

 

Bara idag när jag vaknade var det tre av dagens punkter som förvandlades till negativt självprat. Det allra första jag tänkte på var bloggen. Jag har fortfarande svårt att inte känna stress de dagar jag inte orkar/vill lägga energi på bloggen. Om jag inte bloggat på två dagar kommer ångesten. Jag kan inte hjälpa den. Då kommer tankarna som: ”Men jag har ju ingen annan syssla, hur svårt kan det vara att blogga?” ”Vilken bra bloggare jag är som inte kan hålla upp ett jämnt flöde… *ironi” ”Idag MÅSTE jag blogga, annars sviker jag mig själv och andra på riktigt!” ”Jag tycker ju att det här är kul! Vad är det för fel på mig? Det är ju bara att skriva något!”

 

Det är jag som bestämmer när och om vad jag bloggar. Jag har intalat mig själv det under sååå lång tid och många gånger kommit till punkten att jag håller med om att det är sant. Men ändå ställer jag ofta de här kraven på mig själv. De här kraven, i mycket högre grad tidigare, har jag ställt på mig själv och mitt bloggande sedan jag var 16 år. SEXTON ÅR. Jag blir tjugofyra i sommar! Det smärtar att inse att jag inte är över den pressen, samtidigt som ju bloggandet är ett stort intresse för mig och att pressen (tack och lov) släppts kolossalt med åren. Men den har inte släppts tillräckligt. Jag mår fortfarande dåligt över det ibland. Varför jag tror att det är så och varför jag aldrig tror jag lyckas ha en ”sund” relation till bloggen, eller något annat intresse som helst egentligen (det går ju att applicera på vilket intresse/arbete en än har, för mig får det samma resultat) ska jag ta upp någon annan gång.

 

Utöver den bristande prestation jag idag tycker att jag har med bloggen är det maten och lägenheten jag klankar ner på mig själv för. Och det här sker alltså INNAN jag ens gått upp ur sängen och fått en chans att göra det jag ska. Är det inte helt ofattbart destruktiv? Jag har alltid haft svårt med rutiner kring mat, bortsett från då jag bodde hemma och maten ofta stod på bordet. Jag har alltid haft svårt för frukost, och äter jag väl frukost har jag sällan energi/ork/lust till att göra eller äta lunch så då är jag svinhungrig till middagstid och då ska jag dessutom ställa mig och förbereda middag svinhungrig och tom på energi. Därför försöker jag få in bra rutiner där jag kan äta regelbundet och alltid se till att jag har något lagat eller förberett så att jag kan inleda de här rutinerna. Vad jag då börjar tänka är: ”Jaha, vad ska jag äta idag… Det här kommer inte funka.” ”Jag är så dålig att jag inte ens klarar av att äta regelbundet! Det klarar ju fan alla.” (jag vet att fler har problem med det här). Också spinner det på. Med lägenheten vill jag få bort de sista kartongerna, påsarna och fixa i lägenheten så mycket det bara går varje dag. Jag ställer krav på mig själv att göra en stor insats i lägenheten varje dag. Idag då det till exempel är söndag känner jag egentligen att jag inte vill göra så mycket. Kanske en bra dag att ha hand om mig själv, eller? Men istället lyder tankarna: ”Åh, om jag bara kunde få slippa packa upp en dag… Men nej, då är jag värdelös och då mår jag bara dåligt över mig själv.” ”Om jag/vi bara hade varit mer effektiva skulle allt vara klart nu.” ”Jag har ju för fan inget annat jobb än att bara gå hemma, hur lat får man vara?”

 

Så kan min morgon se ut och sedan fortsätter det under dagen. Klarar jag inte av det jag tänkt eller inte vill på grund av ångest börjar det negativa självpratet. Lämnar jag lite disk i diskhon till nästa morgon startar det negativa självpratet. Råkar jag av någon anledning bli på dåligt humör startar det negativa självpratet. Jag ger mig inte ens tillåtelse att bli på dåligt humör! Blir jag det är det mitt fel, jag som överreagerar eller tar åt mig för personligt, har dåligt psyke eller vad som helst. Det är bara mig, mig, mig det är fel på.

 

Vill bara förklara det här för er. Hur det är att leva med ständig självkritik och negativt självprat. Jag vet att jag är långt ifrån ensam. Du kanske har det precis likadant. Men vi SKA inte behöva prata såhär till oss själva!! Jag har inte ens reflekterat över hur många negativa tankar jag fortfarande tänker om mig själv sedan jag började må bättre, och det är förjävligt att det fortfarande är i en så hög grad. Då kan ni ju bara gissa hur det var förr… Alla de här tankarna tänks liksom per automatik och är vardag för mig sedan många, många år tillbaka. Om jag bara hittade en magisk lösning på att ta bort dem skulle jag göra det utan att blinka. Tyvärr är det inte så enkelt.

 

Ta hand om er och respektera varandra! Ställ varken för höga krav på dig själv eller andra. Tänk om vi alla kunde leva NU och inte i våra negativa fantasier. För tankarna är inte sanna, de är fantasier som vi ger liv. Det är möjligt att vända på tankarna, när jag listat ut hur kommer ni få veta.

Grymma appar – Del 1

fabapp

Denna app håller just nu på att förändra mitt liv. Jag installerade den för två veckor sedan ungefär och jag svär på mitt ord när jag säger att den VERKLIGEN hjälper mig!

Den här appen hjälper dig att reda ut ditt praktiska liv med morgon- eftermiddag- och kvällsrutiner. Du kan skriva in allt ifrån för dig självklara saker, som till exempel att borsta tänderna,  äta en bra frukost, klä på dig till att skriva din att-göra-lista. Det sistnämnda vill jag lägga extra krut på då det bara inom loppet av två veckor gjort mig så mycket mer produktiv! Papper och penna, bocka av när du gjort det du ska. Ej att underskatta.

Den här appen är superbra för dig som har svårt att hålla rutiner.
Jag har alltid haft svårt för det, och särskilt svårt blir det ju om en bara går hemma, pluggar, är arbetssökande eller sjukskriven. Det här är en riktig spark i baken och det håller även min väninna Jackie med om, som tipsade mig om appen! Den är inte stressande och ”tjatig” som vissa liknande appar kan bli, utan påminner vid vald tidpunkt tre gånger om dagen (du börjar enbart med morgonrutin) och sedan gör du ändå rutinerna i den takten du vill. Det är även en bra app för att nå andra mål. Som att till exempel bli mer energisk, nå framsteg med sin träning, få bättre sömn och så vidare.

 

Mer info om appen Fabulous finns när du söker efter den i google play. Verkar tyvärr inte finnas för iphone än, men rekommenderar den varmt till er andra!

fabulous